DET FINASTE VI HAR.

Min underbara mamma har varit nere och hälsat på lilla familjen. Mamma bor ju, som skrivet, inte här nere, och blir ju därför svårt att träffas så mycket man vill, men närväl hon kommer ner så får vi verkligen kvalitetstid. Och Ella blev så glad så, lite avvaktande precis i början, men sen var det bara skratt och en himla massa bus från dem båda.

Mamma satt i trappan en dag, och Ella gjorde precis likadant och skulle minsann också sitta där. Så för varje gång och sprang dit och satte sig skrek hon wieee och klappade. Hon var ju så duktig så vi var ju också tvungna att klappa såklart.

Ella fick även visa för mormor vad hon mer lärt sig. Och det är att hon börjat snurra, runt och runt tills hon blir helt snurrig och då stannar hon upp och står helt still. Sedan börjar hon igen, och igen och igen.

Hon ger även bort en himla massa slängpussar när det är dags att säga hej då. Hon kan stå en evighet med att vinka och slänga iväg en massa pussar innan hon går, för att sdan komma tillbaka igen och göra samma sak.

Lärt sig att bygga höra torn med sina klossar, helt plötsligt en dag så satt hon där och byggde och byggde, och för varje gång hon satte den ena på den andra så klappade hon. Tycker verkligen att hon kan så mycket för att bara vara 14 månader, sån riktig liten smartkid :)

Denna tid och ålder är så himla rolig, man kan verkligen leka med henne på ett helt annat sätt och hon är så jäkla rolig i sig utan att veta om det själv. 

Hon är dock expert på att göra efter det man själv gö, så det gäller att tänkta efter vad man gör och när man gör det. :)

Här knackar Ella mormor på ryggen och varje gång mormor vände sig om så kiknar hon av skratt.  




Hon pratar med klossarna innan hon bygger. Hon är riktigt grym på att bygga höga torn, som ni kan se.







Såhär kunde hon hålla på hur länge som helst. I stolen, ur stolen, flera gånger om. Ville helst av allt hänga med benen i stolen och ha kroppen utanför?








Hej då för denna gång mamma/mormor, ses snart igen. ♥