Längtar tills jag får hämta.

Igår var vi på dagis igen, och Ella har blivit frisk, lite snorig bara, men allt annat är borta. Jag lämnade henne vid halv nio och kom och hämtade henne igen vid kvart i två. Då hade hon varit ute och lekt, inne och lekt, ätit mat, sovit i hela en och en halv timma. Så när jag kom för att hämta henne hade hon precis slagit upp sina små blå. Först förstod hon inte att det var jag som stod där, men direkt när hon såg det fick jag världens finaste leende och två armar som ville kramas.

Satt och tänkte på loppan hela dagen igår och undrade hur det gick, men dem ringer om det skulle vara någonting och det hade dem inte gjort. Och sedan när man får höra att hon tillochmed vilat med dem andra barnen, kunde man inte bli mer än stolt. Bara hon har sin snutte hos sig, så brukar det inte vara några problem, men är den inte där, ja, då säger hon till.

Idag lämnade jag Ella ungefär samma tid och hon var lite ledsen när jag skulle gå men så fort dem ställde sig i fönstret och skulel vinka var tårarna borta, så jag hoppas verkligen att det går bra nu. Hon skulle få i sig lite frukost, och nu antar jag att hon springer runt och leker.

Själv har jag dragit över mig någon förkylning, vaknade av en hemsk halsont. Så nu är det min tur tyvärr att vara lite sjuk, och som alla gånger, slår det aldrig fel när Martin är borta. Men jag ska försöka att vila nu så gott det går.

Längtar tills jag får hämta hem henne igen. Lilla gofisen. 




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback