DET FINASTE VI HAR.

Hej alla och förlåt för den dåliga uppdateringen, men att ha en liten är verkligen ett heltidsjobb om inte mer. Men ett jobb som jag verkligen trivs i. Man har kommit in i föräldrarollen direkt och känns som man ändå allt har haft barn.

Men allt som jag och Martin tycker är konstigt (som nog egentligen inte är det) blir man orolig över det minsta lilla.
Om hon råkar gråta lite för mycket, så blir man orolig över det. Sover hon inte som vi är vana vid, så blir man orolig över det.

Just nu handlar allt bara om att komma in i rutiner. Det skall matas, det skall bytas, och det skall sovas. Det skall matas, det skall bytas och det skall sovas. Det är ju det man gör för tillfället.

Tiden här hemma går så himla fort också. Ella sover ca 3 timmar i taget och sen är det dags igen. 3 timmar låter mycket, men är egentligen inte det. Om du tänkt att du skall ägna dig åt lite andra sysslor så hinner man inte mycket förräns hon är uppe igen.

Igår var lilla familjen ute på promenad i ca en timma. Det är verkligen så skönt nu när Martin är hemma. Att vi alla tre får vara familj. Dock börjar han jobba på måndag (ett nytt jobb också) och Jag känner mig lite nervös inför det. Kommer jag verkligen klara av att göra detta själv? Det är detta som har gjort mig så bortskämd då Martin alltid funnits där vid min sida.

Men jag måste skriva att det är Helt underbart att vara mamma. Nu känns det konstigt att vi har varit utan henne. Känns på ett sätt att hon Alltid funnits här hos oss. Så mysigt när man kan gosa och känna hennes kind mot min. Känna hennes värme och hennes andetag.

Igår somnade hon på mitt bröst. Men så fort man skall lägga henne i sin säng så börjar hon skrika och röra på sig. Fastän hon verkar sova så tungt hos dig, så känner hon när hon inte längre är där hon somnade.
Man märker att hon blir lugn utav vår närhet och värme. Och det är någonting vi kommer att ge henne och även varandra i för alltid.

Lite fler bilder på lilla undret såklart.