Nu har det också kommit.

Ella har nu lärt sig att ta sig framåt också, så nu är hon verkligen överrallt och det är så roligt. Hon lärde sig det igår och både jag och Martin fick tårar i ögonen. Tycker detta är en stor händelse och det är nu man förstår också hur fort det egentligen går. Hon kommer säkerligen sätta sig upp i sängen själv snart också, för varje gång vi kommer in när hon vaknat på morgon så lyfter hon upp hela kroppen och det har bara blivit mer och mer :)

Nu ligger hon bredvid mig och skjuter iväg saker för att sedan hasa sig för att hämta det. Det är inget krypande men hon hasar sig fram men hjälp av händerna/armarna och fötterna/benen.





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback