DET FINASTE VI HAR.

Sitter och funderar lite på hur man egentligen kan vara så här lycklig? varför fick jag inte träffa min man för läänge sedan istället och vara lycklig direkt istället för att man skall behöva vara olycklig innan? Det kanske är så det skall vara? Att man måste vara ovetandes och inte veta någonting annat förrens man får vara med om det själv.

Tänkt nu några dagar på vad jag gjort med mitt liv innan jag träffade Martin. Man har bara kastat bort sitt liv känns det som på Ingenting. Man har trott att jaha, är det så här det skall vara?
Trodde ju defenitivt inte på giftermål. För varför skall man gifta sig om man ändå inte skall få barn? För det var det jag kände. Jag ville inte ha barn, då jag aldrig trodde att jag skulle hitta Han. Men så sitter man här. Lycklig och glad för varje lilla sekund som går.

Det bästa var när jag fick träffa älsklingen och nu när Ella har kommit till världen och även komma ifrån Stockholm och få en nystart och verkligen ha det bra, för det har jag verkligen. Äntligen!
Synd bara släkten bor där uppe, men det får ju bli att dem kommer ned och vi åker upp. Men kan säga så att det känns inte bra att komma upp till storstan i och med att jag ville bort därifrån så länge. Så får hoppas att kanske mamma flyttar ned inom en snar framtid!! :)

Att man har lilla Ella (som för tillfället ligger bakom mig och pratar för glattalivet) och att hon är en del av mig och Martin. Att hon har legat i min mage i 9 månader och är nu ute i stora vida världen. Och hon är så duktig, Hela tiden. Jag berömmer henne hela tiden, för det tycker jag är viktigt. Hon klarar allt lätt som en plätt och att hon inte verkar ha gjort någonting annat! :) Hon är så kramgo och när hon är ledsen är det ännu mer underbarare och hålla om henne och få trösta henne och ge henne all kärlek hon behöver och ännu mer.

Man skiner upp när hon ger det där lilla leendet. Speciellt om hon legat och sovit antingen i sängen eller i vagnen, och man kommer fram för att ta upp henne. Då smälter man av det där leendet. Hon har lärt sig skrik/prata Helt själv och hon kan skratta. Hon kan stå när man håller i henne och hon kan sitta och även ligga på magen. Ryggen och nacken är så starka, och kan inte förstå hur en sån liten plutt kan ha lärt sig allt detta på sån liten tid? Ella blir 4 månader imorgon, men kan inte förstå det?

Ella låg i min mage vid denna tid för 4 månader sedan och om några timmar så var hon ute hos oss och skulle börja leva utanför den där varma och sköna magen som skötte allt för henne. Hon fick mat och hon fick närheten och värmen på en och samma gång. Nu var hon tvungen att sköta detta själv med hjälp av sin mamma och pappa såklart.
Det första hon gjorde var att ta tag i Martins finger. Det är så stort för en förälder, att få känna det där fingret för första gången.
Och den där sugförmågan? Hur kan dem veta att dem skall suga för att få mat? Jag förstår inte hur en människa som inte ens har hunnit bli någonting ändå förstå saker och ting. det är som ett mysterium som man nog aldrig riktigt kommer att förstå.

Ja, livet är bra märkligt ibland!! Men ush så underbart.

Jag bara älskar att älska er!